Gick en promenad i skogen nu ikväll, precis i skymningen. lite kusligt men mkt vackra färger över himlen. läste en bok samtidigt som jag gick(vilket kräver lite skills för att både komma ihåg handlingen och samtidigt ge fan i att inte snubbla på gren, stubbe,sten elller liknande). kafkas "processen" läser jag vilken jag skulle vilja kalla för en BBB (bra bok btw). blev iaf avbruten i mitt läsande av att det på den lilla skogsvägen kommer en bil åkande och föraren ,som visar sig vara grannbonden Håkan , håller ut nån mekanism med antenner. Vad håller karln på med tänker jag ."Vad är det där? " frågar jag. Det var tydligen en sändare som visade vart hans bortsprungna hund höll hus i sitt bortspringande. Håkan visade mig hur den funkade och både han och jag trodde att hunden höll till i Sibirien. Inte det Sibirien man först tänker på utan det andra Sibirien, det i Askeby. När han sen åkte vidare kände jag mig lite upplyft. Tänk att grannbonden Håkan håller sig med sånna moderna finesser till prylar!! Men när det lagt sig märkte jag hur mörkt det blivit. Jättemörkt! och jag blev lite rädd. kändes som när man var liten och gick ensam hem från gympasalen genom dungen nere vid bersån bara det att nu var dungen en hel skog och det räckte inte med fem snabba springsteg för att komma igenom den. Konstigt vad läskiga grejjer hjärnan kan komma på så fort det blir lite mörkt. Jag kom ur skogen på fem snabba minuter utan att bli mördad, våldtagen, grävlingbiten eller stångad av en älg. Det fick mig att för andra gången på min promenad känna mig lite upplyft.